Jag saknar.....
... att inte kunna cykla, att tvingas springa barfota bredvid mina kamrater mot den osynliga horisonten - dagens äventyr.
Saknar gör jag även att leka sjukhus med mig själv och mina kramdjur i min blommiga t-shirt och oranga cykelbyxor.
Att träna på alfabetet med hjälp av en vägg och några kritor lockar än idag, likaså den otroliga kreativitet som kliver in i en när man testar sina första, egna tuschpennor på plastmattan i köket.
Jag saknar även att låsa in min lillebror i klädkammaren - happy days, för bövelen.
Fast måste erkänna att nog är det skönt att nå upp till diverse godisgömmor utan att längre behöva klättra på köksinredningen, men ibland saknar jag den tiden - helt klart!
Återigen vill jag påpeka att det mesta blir vad man gör det till och livet var bra mycket enklare när man var mindre, i alla fall mitt. Fast det tyder bara på en sak - jag gör livet svårare än vad det egentligen borde vara!
En förändring pågår!
Tiden har också gått ruskigt fort. Ryser bara tanken. Kan inte riktigt förstå att det snart är 3 år sen jag och Jecka cyklade tillsammans på Laholmsvägen mot skolan och första dagen på Aspero Idrottsgymnasium. Var vi nervösa? Snacka om! Och idag sitter jag här, endast 4 veckor återstår tills vi står där, i våra vita fina mössor och "sjung om studentens lyckliga dar" ekar i korridorerna.
Veckan har kantats av plugg, plugg och återigen plugg. Men hela 5 saker har nu strukits från min att-göra-lista och "bara" 7 inlämningar och 2 prov återstår, fast det skall erkännas, ÄNTLIGEN ÄR PROJEKTARBETET FÄRDIGT! Som jag har slitit med det, hue. Kan inte göra annat än att åka till Turkiet med gott samvete nu.
Japp, för imorgon bär det av, känns som om det bara var någon månad sen vi bokade resan även om det var i mitten av januari det gjordes.
Nej, nu måste jag sova lite, upp med tuppen och packa det sista, äta frukost för att sedan städa så man kommer hem till en ren och fin lägenhet :)
Har även hört att jag har fått lite nya läsare. Ni är <3-ligt välkomna! :P
Puss.
/H
Saknar gör jag även att leka sjukhus med mig själv och mina kramdjur i min blommiga t-shirt och oranga cykelbyxor.
Att träna på alfabetet med hjälp av en vägg och några kritor lockar än idag, likaså den otroliga kreativitet som kliver in i en när man testar sina första, egna tuschpennor på plastmattan i köket.
Jag saknar även att låsa in min lillebror i klädkammaren - happy days, för bövelen.
Fast måste erkänna att nog är det skönt att nå upp till diverse godisgömmor utan att längre behöva klättra på köksinredningen, men ibland saknar jag den tiden - helt klart!
Återigen vill jag påpeka att det mesta blir vad man gör det till och livet var bra mycket enklare när man var mindre, i alla fall mitt. Fast det tyder bara på en sak - jag gör livet svårare än vad det egentligen borde vara!
En förändring pågår!
Tiden har också gått ruskigt fort. Ryser bara tanken. Kan inte riktigt förstå att det snart är 3 år sen jag och Jecka cyklade tillsammans på Laholmsvägen mot skolan och första dagen på Aspero Idrottsgymnasium. Var vi nervösa? Snacka om! Och idag sitter jag här, endast 4 veckor återstår tills vi står där, i våra vita fina mössor och "sjung om studentens lyckliga dar" ekar i korridorerna.
Veckan har kantats av plugg, plugg och återigen plugg. Men hela 5 saker har nu strukits från min att-göra-lista och "bara" 7 inlämningar och 2 prov återstår, fast det skall erkännas, ÄNTLIGEN ÄR PROJEKTARBETET FÄRDIGT! Som jag har slitit med det, hue. Kan inte göra annat än att åka till Turkiet med gott samvete nu.
Japp, för imorgon bär det av, känns som om det bara var någon månad sen vi bokade resan även om det var i mitten av januari det gjordes.
Nej, nu måste jag sova lite, upp med tuppen och packa det sista, äta frukost för att sedan städa så man kommer hem till en ren och fin lägenhet :)
Har även hört att jag har fått lite nya läsare. Ni är <3-ligt välkomna! :P
Puss.
/H
Kommentarer
Trackback